Callencos blog

Callencos blog

2010-07-10 No worries, vi är här =)

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:56:38
Fick just ett svar på mitt senaste inlägg............ som skrevs för en månad sedan. Ooops! Dags för lite uppdateringar då kanske...

Virre var hos veterinären 15 juni för en återkoll, Sophie kände och klämde och det kändes klart bättre. Han ömmar fortfarande lite över plattan, men hon tycker att det känns som att det är just plattans fel och inte vävnaden han reagerar på kan man säga.
Vi gick för henne och travade. Eller travade... Så lycklig som han blev av att få röra sig så var det allt annat än trav... hopp, krumsprång, krabb etc etc. När jag lyckats få honom i trav tillräckligt många steg sammanhängande för att Sophie skulle kunna göra sig en bedömning så gick vi tillbaka. Sophie sa då att lyckligare hund får man leta efter, han fullständigt LÖS i ögonen av glädje att få röra sig.
Han går/travar inte snyggt om man ska vara petig, vrider ut benet och tassen rätt mycket. Men det är med styrka i alla fall och hyfsat stabilt trots den totala avsaknaden av muskler.
Vi slog en röntgen till för att se hur det gått med benbiten. Det hon INTE ville se var att den rört sig (dragits upp av patella-senan) upp mot knäskålen. Men!!! Det hade den INTE gjort utan benbiten har lagt sig in mot benet och det känns ju helt KANON !!! Bild längst ner.

Vi fick i alla fall "godkänt" på Virres vila och hon tyckte att jag skulle börja testa lite simning igen. Fick dock inte tid direkt (fast vi skulle ändå iväg till Danmark på WDS-2010) men han började simma igen 28 juni. Han fick börja med 1 minut * 4 med vila emellan och det gick riktigt bra. Han kom ihåg hur man gjorde. Han hade ingen träningsvärk dagen efter, men fick tendens till vattensvans???? Märkligt, han har ju liksom simmat vintertid innan bakslaget utan att få vattensvans så varför nu... Eller så var det träningsvärk i svansen kanske? Gången efter var 1 juli och då ökade vi på en gång med 30 sek per pass, alltså blev det 1,5 minut * 4 med vila emellan. Ingen träningsvärk dagen efter och heller ingen tokig svans.
I måndags 5 juli var det dags för pass 3 och vi ökade åter 30 sek, alltså blev det 2 minuter * 4 med vila emellan. Han gjorde det jättebra nu med och vi började skratta åt honom i pauserna. Han har nämligen fått för sig att man bara kan vila "åt vänster". Han kommer alltså in till kanten i vila och så håller jag hans framben/bringa och han får inget varsågod förrän jag känner att han lugnat andning och hjärtslag. Om han nu alltså kommer simmande åt höger från mig sett så vill han inte vila åt det hållet. När jag kallar på honom så simmar han bestämt, och lite fortare, förbi mig och vänder för att komma in åt vänster och vila. Han är så sööööööt.
I torsdags 8:e juli simmade han för 4:e gången och nu blev det 2,5 minuter * 4 pass. Eftersom det gått så bra nu så vågade jag ringa Agria om rehab. Vi visste ju inte innan om han skulle klara av simningen, men nu vet vi. Så vi får ansöka om rehab för max 3 månader vilket känns jättebra för det kommer han att behöva, jag pratade med en skadereglerare igår om det för att försäkra mig om att jag gör rätt och inte missar något. Jojo, jag kommer att fortsätta simma honom efter dessa 3 månader också för han kommer DEFFINITIVT behöva jobba upp musklerna efter att ha varit halt sedan förra sommaren. Men vi får i alla fall hjälp av Agria i början. ÅÅÅH VAD SKÖNT ATT HA EN FÖRSÄKRING !!!!! Förresten så besökte vi Agria-montern på världsutställningen och fikade och pratade. Jag drog då upp Virres skada och sa just att jag är så jäkla tacksam att han är försäkrad och de tyckte att det var kul att höra en nöjd kund.

Vad har annars hänt då, förutom mitt liv som kretsar kring Virre Virre Virre? (ni som orkat läsa hit alltså...)
Jo, vi har varit och tittat på SM i Agility och det var som vanligt spännande och kul. Jag tog en massa foton på de individuella final-loppen och de hittar ni i mitt galleri men ännu så länge bara small och medium. Large är på gång.
De hade en hundmassör på plats och jag tog med mig Pascha dit. Klart pensionären skulle få lite mys-tid. Nu var ju Pascha inte alldeles övertygad om att det var just mys på gång, utan blev stel som en pinne när vi satte upp honom på "veterinär-bordet". Nåja, tjejen började med att klämma igenom honom och sa sedan att bakre rygg och rumpa kändes bra men att han var knutig i skuldrorna. Så vi la tiden där helt enkelt. Det tog bara 1 minut eller 2 innan Pascha insåg att det faktiskt var mys, så han kopplade av fullständigt. Och hon tog i ordentligt då och då men han bara "vaggade" med liksom. När vi skulle vända honom över på andra sidan så tänkte jag att nu blir det fiolsträng, men nej då. Han rullade avslappnat över på andra sidan. Så fortsatte hon där tills han var klar. OJJJ vad trött han var efteråt, nästan så att han vinglade när han gick *fniss*. Vi betalade 100 SEK för kalaset och då fick vi även lite hundmat, 2kg, blötmat och en kylhandduk. Helt otroligt pris!!!
Vi fick även äran att träffa Hera, Virres enda dotter i senaste kullen. Det var en mysig liten tjej det, fullt ös om du gav henne uppmärksamhet, supertrevlig mot allt och alla och sedan totalt slocknad om det inte hände något. Hon hade kunnat säljas flera gånger under dagen men då gissar jag att hennes nya familj inte skulle ha blivit så glad hehe.

Nästan direkt efter SM var det dags för världsutställningen 2010 i Herning, Danmark. Vi åkte på onsdagen och redan på torsdag var det utställning för belgarna. Vi hade med en strålade vacker Zion och en urfälld men söt Bissie. Jag tycker att det överlag gick bra, men vet att mamma blev lite besviken att stå 2:a på specialen på lördagen, med Zion. Speciellt som 1:an var urfälld, helt ur kondition och haltade... Inte kul alls!!!
Resultaten blev i alla fall att Zion fick excellent båda dagarna, på lördagen alltså då även 2 bästa hane. Bissie fick very good på torsdagen (skulle hon ha också) men excellent på lördagen. Det var alldeles för snällt tycker jag, men man får tacka och ta emot.
Mamma hade uppfödargrupp och jag ställde då Zion, där var även Zolo och Yatzie med. De blev BIS uppfödargrupp, jättekul.
Bissie var med i Rainers uppfödargrupp tillsammans med Rose och Aslan och kom 2a efter mamma. Kritiken var helt kanon, domaren påpekade flera gånger hur otroligt lika Bissie och Rose är, vilket vi ju själva alltid sagt. Hon undrade om de var klonade.
Vi bodde helt fantastiskt hemma hos Jette och Henning, bilder kommer senare. Där hade vi även sällskap av cocker-valpen Sigurd. En helt underbar liten röd varelse med turbobatterier i svansen och puss-tungan.
Pascha och Virre var hos kennel Antefas (hundpensionat) och Lasse hade stränga order om hur han skulle rasta just Virre. Det hade gått jättebra men han förstod vad jag menade med att det inte gått in i Virres hjärna att han är SKADAD. Han vill vill vill vill ju så gärna springa och hoppa kråka.
Grabbarna var ändå jätteglada när jag hämtade dem, man känner sig så älskad ibland fast ont gjorde det. Pascha bet mig i röven x antal gånger av ren glädeyttring, bara att knipa igen och le.

Efter att vi kom hem så har det varit smågrejjer hela tiden. Lite middag här, lite agilitytävlingar på SSBK där (där Ila-fis förresten gjorde ett jättefint hopplopp klass 3 och kom 8:a av ca 50 startande), lite fika här osv osv osv. Jag hinner nästan inte med att vara hemma. I lördags tog vi oss i kragen och åkte till Kolmården jag, mamma, Madde och Jenny. Vi hade en heldag där med safari och park och även delfinshow. Det var jättemysigt och JÄTTEVARMT. Massor av bilder finns här: http://kolmarden2010.callencos.se/#33.1
Vi har även hunnit med att titta på landslagsuttagningarna för Agility och det var himla kul. Jag och Madde fick ingen lugn, vi behövdes för att hjälpa till så de 3 sista loppen var vi funktionärer. Jag var "utropare" på alla 3 loppen, uttagningen kördes alltså precis som ett VM så det var lite klurigt att vara funktionär och lite klurigt för de tävlanden som inte hade erfarenhet sedan tidigare av just VM. De tävlanden slussas från den ena funkisen till den andra, de får absolut inte tänka själva. Inget godis eller leksak på tävlingsbanan, vare sig inna på banan eller ute i uppsamling. Rätt intressant och kul var det. Nu längtar jag som fa'n tills det blir dags för VM i månadsskiftet september/oktober.

Jaa, ni som orkat läsa ända hit ska väl ha guldmedalj. "hon skriver inte ofta men när hon skriver...."
Ha en helt underbar sommar, det ska jag. Eller jag ska jobba mestadels så jag hoppas att sommaren sträcker sig ända till vecka 34-35 då jag är ledig. Jag får annars njuta av helgerna och det ska jag deff. göra i eftermiddag/kväll då det är privat fest/konsert hos Thord och Bernth !!!

Virres knäröntgen 2010.06.15

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post113