Callencos blog

Callencos blog

2010-04-27 Lite bakslag för Virre, men ändå ett av det enklare bakslagen man kan önska...

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:43:26

Uppdaterat på kvällen:
Detta är fotot från operationsdagen. Men ser tydligt alla skarpa kanter och den lilla benbiten till vänster som ska växa ihop med resten av benet.

Här ser man hur mycket ben det har börjat att växa runt om alla skarpa kanter, men också att den lilla benbiten inte har klarat sig utan brutits av.

________________________________________________________________________________

I fredags gjorde Viruzet illa sig "på stående fot" när han var på kisspaus ute på morgonen. Jag förstod ingenting och han skrek och blev helt blockhalt.
Tog in honom och la honom ner på en bädd, han fortsatte att skrika några sekunder (kändes som minutrar just då...). Han hade jätteont men slappnade av ändå till slut. Jag bad mamma ha koll på honom under dagen men tyvärr blev han inte bättre.
På kvällen hade vi redan bokat in ett besök hos Anna, sjukgymnasten, så hon gick igenom honom ordentligt. Hon hittade att han ömmade rätt mycket vid knät och hon hittade som en vattenblåsa under huden som han verkligen ömmade på. Hon ringde till Sophie, ortopeden, för att konsultera och vi bestämde att jag skulle boka in en tid till henne i kommande vecka (denna vecka).

Väldigt trist med bakslaget eftersom vi varit så himla nöjda med utvecklingen efter op så här långt...
I morse var jag hos veterinären och efter att hon gått igenom hela benet ordentligt så konstaterade hon att knät nu är svullet och att han ömmar (till skillnad från återbesöket för 2 veckor sedan). Vi bestämde att slå en röntgen för att kolla, och det kändes bra för mig att hon ville göra det.
Jag kommer att lägga upp bilderna senare ikväll så får ni se, himla intressanta bilder!

Det är så härligt att komma till vetten med Viruzet, han är verkligen omtyckt och Sophie öser alltid lovord om honom. Idag sa hon att "det spelar ingen roll hur mycket jag provoserar benet, han låter mig göra vad som helst, han är helt underbar". Det är Virre i ett nötskal, han går med på vad som helst.
Han fick lite lugnande och somnade på röntgenbordet, han knockades rätt lätt precis som vanligt. Som vi sagt förut, en trygg hund är oerhört lätt att söva =).
Vi tog plåtarna och sedan väntade vi utanför med Virre fortfarande sovandes på en bår på golvet. När Sophie hade tittat på bildern kom hon ut och sa "av alla komplikationer är detta den bästa". Hon hade hittat en benbit som var bruten, en benbit som var tänkt att läka ihop med resten av benpipan så att säga. Jag har som sagt fått mail-kopior på röntgenplåtarna så jag laddar in dem ikväll.
På bilden från själva operationsdagen ser man om man stirrar ordentligt att det i "basen" på benbiten är ett borrhål från utsidan och rakt in. Detta borrhål har det suttit ett stift i. Borrhålet i sig har ju gjort att benbiten haft ett "brott", och i och med det varit lite försvagat. Inget konstigt, så fungerar det.
Men Virre har haft så svaga muskler i och med att han gått så länge och haltat, att de muskler som trots allt finns inte har orkat stabilisera runt om. Så medan biten försöker att läka har Virres muskler inte orkat stabilisera benet ordentligt. Så när vi har simmat honom så har det varit en belastning på benbiten också, inte bara på musklerna.
Så gick den väl av i fredags då, när han stod och kissade med böjda ben (han var så pass kissnödig att han stod som en valp och kissade). Ordinationen nu är vila (ingen simning eller långa promisar) i 6 veckor. Jag ska maila Anna också och höra med henne om jag ska göra något på annorlunda sätt än just efter op då det också var vila på tapeten.
Lillgrabben!!! Men han är ju så jäklarns söt som ändå älskar allt och alla som kommer i hans väg inne hos veterinären. Ingen som träffar på honom glömmer vem han är, alla blir "drabbade" av Viruzet =)
När han skulle vakna upp ur narkosen så gjorde han det med viftande svans =). Plötsligt hörde vi alla i väntrummet att *dunk dunk dunk*, han var vaken och svansen dunkade i madrassen på båren. Folk och hundar som gick förbi för att gå in på röntgen eller ut från röntgen fick alla lite svans-dunk till hälsning. Ni kan tro att folk skrattade hjärtligt åt honom. Och så låg han och plirade med sina svarta brunns-ögon samtidigt, med sin alldeles speciella Virre-blick =). Jag frågade om han tänkte vakna ordentligt och gå upp, men nä... Han tyckte det var onödigt och han hade det ju så mysigt på madrassen haha.

Nu väntar 6 veckors vila!!!!!!

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post111