Callencos blog

Callencos blog

Viruz simmar som en kung !

Viruz korsbandPosted by Callencos Thu, October 28, 2010 12:30:42

Här kommer en liten videosnutt från Virres simning i måndags. Mamma var regissör.

Kolla lite extra när ni kommer till 2:30 in i filmen, där tränar han simhoppsmiley

  • Comments(1)//blog.callencos.se/#post122

2010-07-23 Hårt att erkänna men igår...

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 20:00:43

.... gjorde jag en redig blunder...

Vid halv 9 igår kväll åkte jag ner till handikapp-badet en bit ifrån mig. Virre skulle simma igen och denna gång skulle jag prova utan Madde och Ila's sällskap eftersom det var lite för mycket trigger för Virre.

Han simmade fint och lugnt sitt första pass och sedan fick han klättra upp på trappan på bryggans ena kortända (från stranden sett ser bryggan ut som ett gigantiskt T men utan höger-pinnen så att säga - trappan är ute på vänsterpinnens kortända). När han satt där och väntade på att puls och andetag skulle dämpa ner så kom det en kvinna, hennes väninna och en son i 8-10 årsåldern. Grabben hoppade i medans kvinnorna i stället pratade med mig och Virre och om varför vi var där. Virre var SÅ SNYGG i sin flytväst så uj uj.
Sedan fick han hoppa i igen och börja simma sitt andra pass. Han simmade då och då i närheten av grabben vilket han tyckte var kul, tuuuuuur att inte Virre fick för sig att klättra upp ur vattnet på grabben eller nåt. Nån gång hörde jag grabben säga "mamma, Viruz sparkade på mig när han simmade förbi" och jag kan ju tänka mig hur fort de små små tassarna går i vattnat för att kunna ta sig framåt.
Jag går där fram och tillbaka för att Virre ska följa mig, när jag plötsligt snubblar med flipp-floppsen på en av de två reglarna som själva trappan sitter fast på. I slow motion tar jag ett kliv rakt fram för att återfå balansen men det fungerar inte, så............... PLUMS !!! Bottnar visserligen upp till bröstet och landade "ståendes" i vattnet men ändå ....

En sån jäkla flax att jag hade mobilen i bilen, jag har den aldrig med in på hundsimmet heller "bara för att". Hua mig vilken tur. Däremot hade jag bilnyckeln i shortsen och jag var lite stressad över om den pajjat, elektriskt som det ju är nu för tiden.
En stund efter att jag tagit mig upp igen, med ett leende och "jag bjuder på det" så hör jag att väninnan säger att hon inte kan gå i vattnet för det är så kallt. Då säger jag "men, gör som jag - hoppa i bara - det är jättevarmt och skönt !!!". Ni kan tro att de skrattade gott.

När Virre sedan simmat klart så gick vi till bilen, alla ropade hej då till Viruz (men inte till mig.....) och vid bilen inser jag att nyckeln fungerade *pust*. Torkade Virre och satte in honom i bilen, sedan undrade jag vad jag skulle göra med mig själv... Dyngsur i linne och trosor & shorts. Hej och hå!
Jag tog ila's handduk från baksätet, skakade av den ordentligt och la den i framsätet i stället. Satte mig på den och hjälp vad blött det blev ändå. Såg det när jag klev ur hemma men det hade torkat i morse.

Så, årets första dopp är avklarat och inte ens Virre lyckades jag skrämma hehe.

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post116

2010-07-17 Hej Hallå i sommarvädret !!!

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:57:15
Yes, efter mycket om och men är jag nu klar även med Large-bilderna från SM'et i Agility i Karlstad 20 juni. Det tog sin lilla tid, det var många foton att gå igenom och ett par veckor i rad var det ständigt tillfällen för att fota nya grejer vilket ju skapade ännu mer foton att gå igenom

Virres simning går fortsatt framåt och jag är så himla glad för det. Ni som känner mig närmre vet hur jobbigt det har varit och hur dåligt jag har mått av detta, men nu jäklar så går det framåt och vi ser hopp igen. Jämför jag med förra gången vi försökte börja simma så är det milsvid skillnad. Den omgången så kunde vi varannan gång öka totalt 30 sekunder för att nästa gång inte öka alls eftersom han visade stelhet och träningsvärk efter förestående ökning.
Nu ökar vi totalt 2 minuter varje gång och det känns så jäklarns bra. Han visar inga tecken på stelhet eller träningsvärk dagen efter utan är "normal". Ja ja, så normal som Virre kan vara alltså.
Vi går lite längre promenader nu än _bara ut och kissa_ och det går också bra. Ska öka lite till från och med måndag morgon.
Vecka 29-30 är Haninge Hundhälsa stängt för semester, så då har jag "beordrat" Madde och Ila att gå med oss ner till Drevviken (5 minuters promis) och simma där. Virre kanske kan få lite drag från Ila och vi har ju då ändå nära hem för att kunna torka ordentligt med handduk och fön för att inte riskera irritation när det är blött och VARMT inunder pälsen på honom.
Senaste simlektionen vi var på så var mamma med för att titta och hon passade på att filma också. Hon ska bara redigera lite så återkommer jag med youtube-länk när den ligger ute.

Förresten har mamma fått valpar nu äntligen. Hon hade ju 2 kullar tänkte under våren och BÅDA gick tomma. Nu har Soya fått smått, rättare sagt 1 hane och 3 tikar. En liten men naggande god kull. Soya var duktig och vi hade en mysig kväll jag, mamma och Jenny som fick se en födsel för första gången.
Pascha var oerhört avundsjuk på Soya, han stod vid grinden till hallen (Soya födde i vardagsrummet) och gnällde, gnällde och gnällde på henne och viftade på svansen. Han ville OCKSÅ ha nya leksaker jue. Han var så söt så. Virre var mindre intresserad och gick och sov. Grazia reagerade på valparnas ljud och ljudade tillbaka.

Det var allt för denna gång, lite mindre än förra inlägget hehe. Men nu ska jag och grabbarna njuta på altanen en stund, lyssna på musik och bara vara. MÅ BÄST ALLIHOP !!!!

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post114

2010-07-10 No worries, vi är här =)

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:56:38
Fick just ett svar på mitt senaste inlägg............ som skrevs för en månad sedan. Ooops! Dags för lite uppdateringar då kanske...

Virre var hos veterinären 15 juni för en återkoll, Sophie kände och klämde och det kändes klart bättre. Han ömmar fortfarande lite över plattan, men hon tycker att det känns som att det är just plattans fel och inte vävnaden han reagerar på kan man säga.
Vi gick för henne och travade. Eller travade... Så lycklig som han blev av att få röra sig så var det allt annat än trav... hopp, krumsprång, krabb etc etc. När jag lyckats få honom i trav tillräckligt många steg sammanhängande för att Sophie skulle kunna göra sig en bedömning så gick vi tillbaka. Sophie sa då att lyckligare hund får man leta efter, han fullständigt LÖS i ögonen av glädje att få röra sig.
Han går/travar inte snyggt om man ska vara petig, vrider ut benet och tassen rätt mycket. Men det är med styrka i alla fall och hyfsat stabilt trots den totala avsaknaden av muskler.
Vi slog en röntgen till för att se hur det gått med benbiten. Det hon INTE ville se var att den rört sig (dragits upp av patella-senan) upp mot knäskålen. Men!!! Det hade den INTE gjort utan benbiten har lagt sig in mot benet och det känns ju helt KANON !!! Bild längst ner.

Vi fick i alla fall "godkänt" på Virres vila och hon tyckte att jag skulle börja testa lite simning igen. Fick dock inte tid direkt (fast vi skulle ändå iväg till Danmark på WDS-2010) men han började simma igen 28 juni. Han fick börja med 1 minut * 4 med vila emellan och det gick riktigt bra. Han kom ihåg hur man gjorde. Han hade ingen träningsvärk dagen efter, men fick tendens till vattensvans???? Märkligt, han har ju liksom simmat vintertid innan bakslaget utan att få vattensvans så varför nu... Eller så var det träningsvärk i svansen kanske? Gången efter var 1 juli och då ökade vi på en gång med 30 sek per pass, alltså blev det 1,5 minut * 4 med vila emellan. Ingen träningsvärk dagen efter och heller ingen tokig svans.
I måndags 5 juli var det dags för pass 3 och vi ökade åter 30 sek, alltså blev det 2 minuter * 4 med vila emellan. Han gjorde det jättebra nu med och vi började skratta åt honom i pauserna. Han har nämligen fått för sig att man bara kan vila "åt vänster". Han kommer alltså in till kanten i vila och så håller jag hans framben/bringa och han får inget varsågod förrän jag känner att han lugnat andning och hjärtslag. Om han nu alltså kommer simmande åt höger från mig sett så vill han inte vila åt det hållet. När jag kallar på honom så simmar han bestämt, och lite fortare, förbi mig och vänder för att komma in åt vänster och vila. Han är så sööööööt.
I torsdags 8:e juli simmade han för 4:e gången och nu blev det 2,5 minuter * 4 pass. Eftersom det gått så bra nu så vågade jag ringa Agria om rehab. Vi visste ju inte innan om han skulle klara av simningen, men nu vet vi. Så vi får ansöka om rehab för max 3 månader vilket känns jättebra för det kommer han att behöva, jag pratade med en skadereglerare igår om det för att försäkra mig om att jag gör rätt och inte missar något. Jojo, jag kommer att fortsätta simma honom efter dessa 3 månader också för han kommer DEFFINITIVT behöva jobba upp musklerna efter att ha varit halt sedan förra sommaren. Men vi får i alla fall hjälp av Agria i början. ÅÅÅH VAD SKÖNT ATT HA EN FÖRSÄKRING !!!!! Förresten så besökte vi Agria-montern på världsutställningen och fikade och pratade. Jag drog då upp Virres skada och sa just att jag är så jäkla tacksam att han är försäkrad och de tyckte att det var kul att höra en nöjd kund.

Vad har annars hänt då, förutom mitt liv som kretsar kring Virre Virre Virre? (ni som orkat läsa hit alltså...)
Jo, vi har varit och tittat på SM i Agility och det var som vanligt spännande och kul. Jag tog en massa foton på de individuella final-loppen och de hittar ni i mitt galleri men ännu så länge bara small och medium. Large är på gång.
De hade en hundmassör på plats och jag tog med mig Pascha dit. Klart pensionären skulle få lite mys-tid. Nu var ju Pascha inte alldeles övertygad om att det var just mys på gång, utan blev stel som en pinne när vi satte upp honom på "veterinär-bordet". Nåja, tjejen började med att klämma igenom honom och sa sedan att bakre rygg och rumpa kändes bra men att han var knutig i skuldrorna. Så vi la tiden där helt enkelt. Det tog bara 1 minut eller 2 innan Pascha insåg att det faktiskt var mys, så han kopplade av fullständigt. Och hon tog i ordentligt då och då men han bara "vaggade" med liksom. När vi skulle vända honom över på andra sidan så tänkte jag att nu blir det fiolsträng, men nej då. Han rullade avslappnat över på andra sidan. Så fortsatte hon där tills han var klar. OJJJ vad trött han var efteråt, nästan så att han vinglade när han gick *fniss*. Vi betalade 100 SEK för kalaset och då fick vi även lite hundmat, 2kg, blötmat och en kylhandduk. Helt otroligt pris!!!
Vi fick även äran att träffa Hera, Virres enda dotter i senaste kullen. Det var en mysig liten tjej det, fullt ös om du gav henne uppmärksamhet, supertrevlig mot allt och alla och sedan totalt slocknad om det inte hände något. Hon hade kunnat säljas flera gånger under dagen men då gissar jag att hennes nya familj inte skulle ha blivit så glad hehe.

Nästan direkt efter SM var det dags för världsutställningen 2010 i Herning, Danmark. Vi åkte på onsdagen och redan på torsdag var det utställning för belgarna. Vi hade med en strålade vacker Zion och en urfälld men söt Bissie. Jag tycker att det överlag gick bra, men vet att mamma blev lite besviken att stå 2:a på specialen på lördagen, med Zion. Speciellt som 1:an var urfälld, helt ur kondition och haltade... Inte kul alls!!!
Resultaten blev i alla fall att Zion fick excellent båda dagarna, på lördagen alltså då även 2 bästa hane. Bissie fick very good på torsdagen (skulle hon ha också) men excellent på lördagen. Det var alldeles för snällt tycker jag, men man får tacka och ta emot.
Mamma hade uppfödargrupp och jag ställde då Zion, där var även Zolo och Yatzie med. De blev BIS uppfödargrupp, jättekul.
Bissie var med i Rainers uppfödargrupp tillsammans med Rose och Aslan och kom 2a efter mamma. Kritiken var helt kanon, domaren påpekade flera gånger hur otroligt lika Bissie och Rose är, vilket vi ju själva alltid sagt. Hon undrade om de var klonade.
Vi bodde helt fantastiskt hemma hos Jette och Henning, bilder kommer senare. Där hade vi även sällskap av cocker-valpen Sigurd. En helt underbar liten röd varelse med turbobatterier i svansen och puss-tungan.
Pascha och Virre var hos kennel Antefas (hundpensionat) och Lasse hade stränga order om hur han skulle rasta just Virre. Det hade gått jättebra men han förstod vad jag menade med att det inte gått in i Virres hjärna att han är SKADAD. Han vill vill vill vill ju så gärna springa och hoppa kråka.
Grabbarna var ändå jätteglada när jag hämtade dem, man känner sig så älskad ibland fast ont gjorde det. Pascha bet mig i röven x antal gånger av ren glädeyttring, bara att knipa igen och le.

Efter att vi kom hem så har det varit smågrejjer hela tiden. Lite middag här, lite agilitytävlingar på SSBK där (där Ila-fis förresten gjorde ett jättefint hopplopp klass 3 och kom 8:a av ca 50 startande), lite fika här osv osv osv. Jag hinner nästan inte med att vara hemma. I lördags tog vi oss i kragen och åkte till Kolmården jag, mamma, Madde och Jenny. Vi hade en heldag där med safari och park och även delfinshow. Det var jättemysigt och JÄTTEVARMT. Massor av bilder finns här: http://kolmarden2010.callencos.se/#33.1
Vi har även hunnit med att titta på landslagsuttagningarna för Agility och det var himla kul. Jag och Madde fick ingen lugn, vi behövdes för att hjälpa till så de 3 sista loppen var vi funktionärer. Jag var "utropare" på alla 3 loppen, uttagningen kördes alltså precis som ett VM så det var lite klurigt att vara funktionär och lite klurigt för de tävlanden som inte hade erfarenhet sedan tidigare av just VM. De tävlanden slussas från den ena funkisen till den andra, de får absolut inte tänka själva. Inget godis eller leksak på tävlingsbanan, vare sig inna på banan eller ute i uppsamling. Rätt intressant och kul var det. Nu längtar jag som fa'n tills det blir dags för VM i månadsskiftet september/oktober.

Jaa, ni som orkat läsa ända hit ska väl ha guldmedalj. "hon skriver inte ofta men när hon skriver...."
Ha en helt underbar sommar, det ska jag. Eller jag ska jobba mestadels så jag hoppas att sommaren sträcker sig ända till vecka 34-35 då jag är ledig. Jag får annars njuta av helgerna och det ska jag deff. göra i eftermiddag/kväll då det är privat fest/konsert hos Thord och Bernth !!!

Virres knäröntgen 2010.06.15

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post113

2010-04-27 Lite bakslag för Virre, men ändå ett av det enklare bakslagen man kan önska...

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:43:26

Uppdaterat på kvällen:
Detta är fotot från operationsdagen. Men ser tydligt alla skarpa kanter och den lilla benbiten till vänster som ska växa ihop med resten av benet.

Här ser man hur mycket ben det har börjat att växa runt om alla skarpa kanter, men också att den lilla benbiten inte har klarat sig utan brutits av.

________________________________________________________________________________

I fredags gjorde Viruzet illa sig "på stående fot" när han var på kisspaus ute på morgonen. Jag förstod ingenting och han skrek och blev helt blockhalt.
Tog in honom och la honom ner på en bädd, han fortsatte att skrika några sekunder (kändes som minutrar just då...). Han hade jätteont men slappnade av ändå till slut. Jag bad mamma ha koll på honom under dagen men tyvärr blev han inte bättre.
På kvällen hade vi redan bokat in ett besök hos Anna, sjukgymnasten, så hon gick igenom honom ordentligt. Hon hittade att han ömmade rätt mycket vid knät och hon hittade som en vattenblåsa under huden som han verkligen ömmade på. Hon ringde till Sophie, ortopeden, för att konsultera och vi bestämde att jag skulle boka in en tid till henne i kommande vecka (denna vecka).

Väldigt trist med bakslaget eftersom vi varit så himla nöjda med utvecklingen efter op så här långt...
I morse var jag hos veterinären och efter att hon gått igenom hela benet ordentligt så konstaterade hon att knät nu är svullet och att han ömmar (till skillnad från återbesöket för 2 veckor sedan). Vi bestämde att slå en röntgen för att kolla, och det kändes bra för mig att hon ville göra det.
Jag kommer att lägga upp bilderna senare ikväll så får ni se, himla intressanta bilder!

Det är så härligt att komma till vetten med Viruzet, han är verkligen omtyckt och Sophie öser alltid lovord om honom. Idag sa hon att "det spelar ingen roll hur mycket jag provoserar benet, han låter mig göra vad som helst, han är helt underbar". Det är Virre i ett nötskal, han går med på vad som helst.
Han fick lite lugnande och somnade på röntgenbordet, han knockades rätt lätt precis som vanligt. Som vi sagt förut, en trygg hund är oerhört lätt att söva =).
Vi tog plåtarna och sedan väntade vi utanför med Virre fortfarande sovandes på en bår på golvet. När Sophie hade tittat på bildern kom hon ut och sa "av alla komplikationer är detta den bästa". Hon hade hittat en benbit som var bruten, en benbit som var tänkt att läka ihop med resten av benpipan så att säga. Jag har som sagt fått mail-kopior på röntgenplåtarna så jag laddar in dem ikväll.
På bilden från själva operationsdagen ser man om man stirrar ordentligt att det i "basen" på benbiten är ett borrhål från utsidan och rakt in. Detta borrhål har det suttit ett stift i. Borrhålet i sig har ju gjort att benbiten haft ett "brott", och i och med det varit lite försvagat. Inget konstigt, så fungerar det.
Men Virre har haft så svaga muskler i och med att han gått så länge och haltat, att de muskler som trots allt finns inte har orkat stabilisera runt om. Så medan biten försöker att läka har Virres muskler inte orkat stabilisera benet ordentligt. Så när vi har simmat honom så har det varit en belastning på benbiten också, inte bara på musklerna.
Så gick den väl av i fredags då, när han stod och kissade med böjda ben (han var så pass kissnödig att han stod som en valp och kissade). Ordinationen nu är vila (ingen simning eller långa promisar) i 6 veckor. Jag ska maila Anna också och höra med henne om jag ska göra något på annorlunda sätt än just efter op då det också var vila på tapeten.
Lillgrabben!!! Men han är ju så jäklarns söt som ändå älskar allt och alla som kommer i hans väg inne hos veterinären. Ingen som träffar på honom glömmer vem han är, alla blir "drabbade" av Viruzet =)
När han skulle vakna upp ur narkosen så gjorde han det med viftande svans =). Plötsligt hörde vi alla i väntrummet att *dunk dunk dunk*, han var vaken och svansen dunkade i madrassen på båren. Folk och hundar som gick förbi för att gå in på röntgen eller ut från röntgen fick alla lite svans-dunk till hälsning. Ni kan tro att folk skrattade hjärtligt åt honom. Och så låg han och plirade med sina svarta brunns-ögon samtidigt, med sin alldeles speciella Virre-blick =). Jag frågade om han tänkte vakna ordentligt och gå upp, men nä... Han tyckte det var onödigt och han hade det ju så mysigt på madrassen haha.

Nu väntar 6 veckors vila!!!!!!

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post111

2010-04-01 Virres simning

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:40:59
Han blir faktiskt duktigare och duktigare på att simma. Jodå, klart att han KUNDE simma redan innan men det ska ju gå lugnt och sansat till plus att han ska använda benen mer och mer rätt för musklernas skull.
Idag var hans 5:e lektion och han fick idag (precis som de föregående 2 passen) simma 2min/2min/2min/1,5min. Nästa gång ökar vi, anledningen till att vi inte ökat de två sista gångerna är för att han fått lite träningsvärk.

Han är FULL av koncentration när han simmar, håller stenhård kontakt med sina svarta, romantiska, brunnsdjupa ögon. Idag var 2:a gången som han fick gå ner på rampen själv och alltså inte blev ilyft. Tro't eller ej, men han gick faktiskt ner själv efter att ha stått och gråtit en skvätt i några sekunder över sin "situation". Kändes nästan som att han grät _ett, två, tre KÖR_ och sen steg han ner i vattnet.

Virre är som vanligt väldigt vänligt inställd till alla "lärare" som simmar med oss. Idag var det ytterligare en ny och med lycka fick hon sig både en och två pussar innan det var dags att gå ner i plurret. När han simmat klart så är han såååååååååååå glad och svansen går som en propeller. "Jag klarade det! Såg ni?" Söt-Nisse.
Han gillar momentet luftblåsning för att bli torr. Det är som en dammsugare som blåser rätt hård luft och det är ju så himla skönt! Speciellt på rumpan, då börjar han steppa sådär som han brukar när man kliar honom på rumpen.

I helgen är det Lilla Stockholm, som alla påskar, och jag kommer i år bara titta. Har lovat att ev. ställa en Viruz-brorsa men vi får se. Jag är inte så väl inställd till domaren så det kanske är dumt att gå in med en jycke och hysa agg direkt... Annars är det SM i Freestyle på söndagen och jag tänkte nog faktiskt titta på det. Jag har sett bara några få svenska ekipage under åren så det ska bli kul att få se om SM håller en högre klass än jag inbillar mig. Tyvärr kommer nog inte King starta (Breakpoint's King of Frida) för hans matte är stor-gravid. Fast nu innan jag tryckte på spara så läste jag hennes blogg och kanske STÄLLER UPP. Jag tar med mig kameran ifall att. Jag gillar Kingen och ser mycket av "min och Paschas kärlek" i Karro & King. Det är något speciellt med att ha bara en hund, och en så speciell hund då.

Nåja, nu ska jag nog ta fram lite chili/chokladglass och smaka på i soffan framför TV'n. Sedan blir det nog en inte alltför sen kväll i säng. Imorrn kan man få sova hur länge man vill, trots att det är fredag. Vilken lyx är inte det !!!???

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post109

2010-03-19 Simma med Virre och rådjursstek

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:40:36
God morgon

Är hundvakt sedan igår hos mamma. I morse vid 6.30 så kom Sussi med sina tjejer, jag och Virre mötte dem på våra lite kortpromenad. Vi gick sedan in och småpratade en stund och jag gjorde mig ett par smörgåsar till
jobb-frukosten. Sedan gick jag hemifrån för att gå till bilen...

Väl på väg till mammas parkering så ser jag något på marken, framför en av de parkerade bilarna ligger något. Lite närmre fram ser jag att det är ett rådjur, ett fjolårs-kid. Jag har ju gått en "hjärt- lungräddnings-kurs" så
jag tar snabbt pulsen på den lille, men inget... Tvärdöd stackaren, men inte helt stel ännu. Så den kan inte ha legat länge.

Jag ringer polisen som ber mig upprepa mig när jag just sagt "jag har hittat ett dött rådjur på parkeringen" =). Hon kopplar mig till Skogås poliskontor men där går bara signaler efter signaler fram. Medan jag
väntar kommer ägaren till bilen som rådjuret ligger framför... Ni skulle sett hans ansiktsuttryck =). Först frågade jag om han var hungrig, men det var han inte. När jag förstod att det var hans bil sa jag "du får inte
köra härifrån, detta är en ju en brottsplats", jag kände mig som värsta CSI-medarbetaren =)))))

Fortfarande väntandes med luren i handen så flyttade jag på kidet till nästa parkeringsficka som var tom och killen sa att där aldrig står någon i alla fall. Till slut kom jag tillbaka till växeln och då svarade en
person att Skogås inte är bemannat så tidigt, vad gäller saken? Jo, det gäller ett dött rådjur på vår parkering. "va?". Hon kopplade mig vidare till ledningscentralen.
Där fick jag också upprepa en gång till att det var just ett dött rådjur på parkeringen, ingen tror mig =). Jag talade om exakt vid vilken gata det låg så hon skulle skicka en viltvårdare. Jag sa då att jag har flyttat på det, till en egen
parkeringsplats... Hon blev tyst en stund och sedan sa hon "oooook, då skriver jag det =)"

Hoppas nu att viltvårdaren hittar det, så ingen hungrig person har gått och snott hem det till middagen =)
Den blödde från munnen så jag gissar att det blivit påkört en bit ifrån och sedan irrat runt och lagt sig att dö just där. För inte kan det i alla fall ha blivit påkört inne på parkeringen, så fort går det inte att köra
att ett rådjur inte kommer undan.

Annars hade Virre sitt första simpass i onsdags. Det var väl inte med bravur godkänt men ganska ok med tanke på att han iiiiiiinte gillar vatten=). Han fick köra 4 pass på 30 sekunder var, första passet bara plaskade han för fulla muggar, jag kan säga att vi var "mindre torra", jag och läraren hehe. Andra och tredje passet simmade han riktigt bra och fjärde passet simmade han bra i 15-20 sekunder sedan var han helt slut. Snutten... Under hela tiden har han den mest fängslande blick, rätt in i mina ögon. Kontakt är inte något av hans sämre sidor. Ni som har Greco-ättlingar vet vad jag pratar om, dessa SVARTA ögon som bara "naglar fast en" med blicken. Underbart!!!

Han använde sitt bakben bra, nästan för bra sa läraren. Han kämpade på tappert och jag var trots allt jätteimponerad över honom. Ingen direkt träningsväkr dagen efter, det sa läraren annars att han med all säkerhet skulle ha och att jag INTE skulle oroa mig om han då haltade mer än innan. Men som sagt, jag märkte inte speciellt av det.
Nu ska han simma på måndag igen, och sedan har vi ett pass på fredag som avslutas med ett sjukgymnastpass hos Anna på plats i Haninge. Spännande. Snart är det 6 veckor efter operation och jag är fortfarande positiv !!!
Ha en underbar fredag, snart är det HEEEELG !!!

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post108

2010-03-04 Drygt 3 veckor har gått nu!

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:38:12

Halloj!

Nu har det gått drygt 3 veckor efter Virres operation och jag är fortfarande så himla tacksam över att jag valde att låta göra titthålsoperationen så att korsbandet kunde fastställas som trasigt. Lillgrabben

Ärret är jättefint nu och pälsen kommer mer och mer. Snart ser man nog inte att han saknar pälsen vid första anblicken utan först när man tittar på hans ben. Det svarta kommer nog snart att täcka rätt bra.
Han använder benet bra tycker jag, mer och mer stabilt på de korta promenaderna. Såklart får han fortfarande inte hoppa in och ut ur bilen och vi går inte i trappor. Det är alltså fortfarande källargången som gäller när vi ska in och ut ur lägenheten. Vi får se vad Anna säger nästa vecka på återbesöket, kanske vi snart kan gå sakta i trapporna och så börjar simma så småningom för att bygga lite muskler. Just nu är hans högra lår säkert bara hälften så stort som det vänstra/friska.

Madde är fortfarande min ängel. Hon & ila kommer ibland och hämtar Pascha så att han får en långpromenad. Du är så go Madde, Pascha njuter i fulla drag över att komma på långis och förmodligen är han stolt över att komma iväg med just dig och just utan Virre.

Tänkte dela med mig av lite bilder, lite av varje. Först senaste bilden på såret på knät:

Sen några härliga bilder på "mina" rådjur som går på baksidan. De håller sig här mest hela dagarna, mor och son.Så tänkte jag bjuda på några koltrastar. De sitter i flockar i träden här utanför, har aldrig sett det förut. Men kanske det beror på den ovanliga vintern? Här är det dags att släcka törsten med lite snö.Och varför inte passa på att pressa sig mot snön lite för att försöka tvätta sig Lite sköna vinterbilder är även dessa, också tagna utanför lägenheten.

Namn:
Skönt att det verkar gå åt rätt håll med virre. Jag känner för honom för jag gjorde en magnetröntgen på mina knän i januari och förutom artros hade jag meniskproblem och korsbandsditon. Jag vet alltså var han går igenom. Hoppas han är bra snart.

gunnel:
Sorry glömde tydligen att ange mitt namn . :=(

Bettan:
Så fint knät har läkt och nu är det bara att bygga muskler så är ni snart igång igen, fortsatt lycka till med rehabiliteringen
kram Bettan

Raija:
Hej Carro o pojkarna! Vad roligt att Viruz hämtar sej fint! snart är det hopp o skutt som vanligt igen :o)
Fin bild på lilla rådjuret. Bjud gärna dom på potatis- eller morotsbitar och vatten. Att rådjur vågar sej så nära bebyggelse beror på att dom är HUNGRIGA. Denna långa vinter tar livet av många rådjur. Hälsningar från Raija & Co

Carro:
Hej Raija Tack för dina rader!
Rådjuren finns faktiskt här mest hela tiden även utan snön, så jag tror att de även känner sig trygga. De har varit inpå knuten ända sedan jag flyttade hit för 9 år sedan. Gulligt!!! Visserligen har det gått upp och ner vad gäller synligheten, men de går alltså även precis utanför mitt staket trots att hundarna är ute, de är coola och jag tror att de känner att hundarna inte bryr sig . Vi har även hare ibland och häromdagen såg grannen en räv traska förbi, lite mager men grann i färgen och jämn i pälsen tack och lov.
Inte kan man tro att vi bor i Stockholm, men just Sköndal är ett litet guld-hål undangömt från de andra större bostadsområdena.

Evy Sandström:
Så fina bilder. Jag har ju en tam koltrasthane här som kommer flera gånger om dagen.
Rådjur i massor.
Hoppas nu bara att Viruz blir helt frisk med tiden. Måste vara mer än jobbigt att hålla honom lugn och stillsam.

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post107

2010-02-14 HAPPY VALENTINES DAY !

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:32:01
Virre har fått ett nytt smärtstillande plåster, tack och lov. Han hade rätt ont i benet och med det följde att han liksom i panik plötsligt kastade sig upp, for iväg en meter och sedan kastade sig ner igen. INTE bra för läkningen. Nu är han lugn igen.
Han är INGEN bra drickare just nu, så det blir mjölkblandat vatten för att han ska känna sig privilegierad och dricka bara för det. Och det gör han. I morse åt han kvällens mat också, men med lite mjölkvatten på först. Han var jättehungrig så jag förstår inte varför han inte äter själv, maten har stått hos honom i hallen hela tiden plus att han har tillgång till torra kulor som alltid.
Japp, hallen är hans boning för tillfället. Jag kände att hallen+köket blev för mycket för honom, då tog han tillfället i akt och gick lite väl mycket. I hallen har han dessutom uppsikt över oss, om han vill, och han är liksom med i händelsernas centrum lite då man ju passerar hallen både om man ska på toa och om man ska till köket.

I förrgår skrämde han livet ur mig då han plötsligt kissade på 3 ben, stående på det dåliga benet. Jag stod ju så pass nära att jag var beredd att greppa honom om balansen svek, men han klarade det. Berättade det även för veterinären som ändå menade att det ju är bra att han använder benet, bara han inte leker stålmannen och tror att han klarar vad som helst. Fast det sätter ju hans korta koppel stopp för.

Förresten GUNNEL FERM !!! Tack igen för det korta träningskopplet jag fick av dig för ett par år sedan, du kommer ihåg det som var rött/svart och ca 50-60 cm långt. Passar helt strålande även för rehab-promenader, kanon !

Jag är JÄKLIGT tacksam över att jag bor i källarplan och har min altan. Perfekt för rastning av skadeskjuten kråka, eller förlåt: Virre ska det stå. Dessutom så kan jag ta mig ut via källargången, upp på entré-nivå via en stig i stället för trappor och sedan komma till parkeringen den vägen. Annars blir det att bära Virre i trapporna vilket ju i och för sig går men det är bökigt. Speciellt om man har Pascha med sig också och kanske någon matkasse eller så...

Jag har kommit fram till att jag ABSOLUT inte ska använda krämen jag fick av veterinären, den som skulle hjälpa till att få bort blåmärkena. Den gör att han blöder mer ur såren. Kanske slump, men det har alltså slutat blöda om jag slutar med krämen, och börjar igen om jag använder den. Såklart med fördröjning, inte på en gång. Men då kan vi ju klara oss utan, blåmärket i sig dör han inte av. Jag har själv fått sådan salva när det blev lite fel vid en blodtappning, och blåmärket försvann fort. Men det kanske inte är bra vid öppna sår helt enkelt...

Böj-/streckövningarna och masseringen går bra, men Virre tycker synd om sig själv. Lilla blåmesen, han ligger och ojjar sig när vi kör och så tittar han lite under lugg på mig som för att få bekräftelse att det faktiskt ÄR synd om honom. Han är så söt men jag ömkar honom inte, fa'n vet hur blödig han skulle börja bli då hehe.

Nä gott folk! Nu ska jag äta lite frukost för att sedan vid 11.30 åka till modern för att vara nyfikna grannar och kolla på 2 visningar i husen i närheten *fniss*. Sedan hem igen och VAV'a lite mer (Vård av vovve) och se om det är något lustigt på dumburken.
Ha en underbar Alla Hjärtans Dag idag, hoppas ni känner er älskade på ett eller annat sätt !!!

Carin:
Tack älskling. Vi ses snart.

Gunnel:
Kul att du har fått ny användning för kopplet. Jag hoppas att Virus snart blir bättre

Madde:
Åh älskade lille Virre, han är en sån liten kämpe, för att inte tala om vilken kämpe DU är!
Hur går det för Pascha då? Har han trååååkigt lille stackarn, hehe.

Carro:
Tack Gunnel och mams !
Jodå Madde, Pascha har det nog bra. Han står och tittar ibland på Virre i hallen, men går sedan tillbaka i vardagsrummet och lägger sig i soffan. Tror att han myser lite ändå över att han faktiskt FÅR vara i vardagsrummet och soffan, och inte lilla Vicke-Virre
Kram och go'kväll!!

Monica:
Ja du när jag såg hans sår var jag glad att det inte var jag som skulle sköta om honom, hade blivit röda linjen till veterinären varje dag.Få dom och ta det lugnt är inte lätt, undrar om det inte är lite Belgare i Signe
Klart att han har ont gubben men sedan får du tänka på att han är av manskön vilket förvärrar allt
Ha det bra/Kram

Carro:
Monica: amen !!!
Hoppas Signe blir bättre och bättre, läste om hennes småpip etc och jag tror som du, ibland blir vi mer medvetna om ljud och beteenden bara för att vi plötsligt har hysterisk uppsikt över dem. Kram kram

Bettan:
Nu är ni på G i alla fall och nu kan det bara bli bättre!
Kram



  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post106

2010-02-10 Nu är han hemma !!!

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:30:16

Nu har jag varit och hämtat sötaste Viruzet i världen. Det är en slagen hjälte, trött och seg, men ändå vid gott mod.

Monica:
Vilken slagen hjälte, ge sötnosen en puss från mej.
Ja du mitt mammahjärta gråter när jag tittar på henne, men här kastar vi inte in handduken i halvlek.Hoppas att det bara är falskt alarm och att det inte är några fulingar.
Kramen

Karin & Etza:
Stackars Virus. Men tänk vad skönt att de hittade felet. Nu kan ni ju börja tänka framåt igen.
Vad härligt Carro.
Många pussar från mig och Etza.

Carin:
Snyggt med brynjan och snaggat hår. Fattas bara en kall bira och en rap i TV-soffan för unge herr Hells Angels :-)

Bettan:
Lycka till nu med Virus rehabilitering!
Kram Bettan

Madde:
Men lille pirre då, men nu är han på väg till sitt vanliga liv igen iaf

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post105

2010-02-09 Så lycklig och lättad att man kan gråta... eller det var ju precis det jag gjorde!!!

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:21:04

Ja, i morse lämnade jag alltså lille Virre på djursjukhuset för att de skulle göra en titthålsoperation på hans knä. Vi har ju tyvärr inte fått bukt med hans hälta utan den kommer vid ansträningning.
Jag tyckte mig avläsa i veterinärens blick att hon inte trodde att hon skulle finna något klockrent fel, men vad gör man. Utan logiska och tydliga symtom vid böj/sträck/palpering så är detta sista utvägen

Vid 13 ringde de och berättade att de faktiskt hade funnit korsbandet svullet och inflammerat och dessutom så var övre fästen till hälften lossnat. Så de gick vidare och gjorde en TPLO-operation på honom. Den är relativt stor så han får vara kvar nu på djursjukhuset för att hämtas i morgon. Lilla skrutt-Virre-Pirre-Lingonstrut, mitt lilla hjärta! Jag är så glad att tårarna kommer lite nu och då, nu har han en JÄTTECHANS att bli helt återställd, älsklingen.
Detta har verkligen varit en enorm pärs, och än är det såklart inte över. Nu väntar väldigt petig rehab och förmodligen även simning för att bygga muskler när allt läkt. Men skam den som ger sig, det bästaste VIRUZET i världen ska bli återställd och redo att terra er alla som önskar !!!!!!

Madde:
Jag är såååååå glad för er skull!!!
Vi vill bli terrade i maaassor så fort han kan gå på benet och Ila vill ju hångla så fort det tillåts <3

Mamma:
Jaha, så snart är han tillbaks, hoppandes i min säng på morgnarna, dykandes ned under täcket med sin kalla nos.
Fast ... jag måste nog säga att jag har saknat det lite grand :-)
Jag är så glad att du är glad, mitt hjärta.

Rebecca:
Åååhhh så glad jag blir för er skull! Vilken underbar läsning - nu har du snart din vanliga Virus igen :-)
Många kramar

Betttan:
Toppen att de hittade något, då blir han bra igen, Så glad jag blir för din skull!!! Nu har du rehabiliteringen, men den fixar ni, det är värt varenda minut man lägger ner på den även om det känns jobbigt i början, men man anpassar sig och man får motivation när man ser att slutresultatet blir bra. LYCKA TILL!!!
Kram Bettan

Gaia:
Gaia vill skicka krya på dig hälsningar till Virus!

Monica:
Hoppas han blir helt bra nu och kan vara som en riktig belgare igen= fullt ös medvetslös.
Här har det gått sämre, ser mörkt ut för Signe
Ha det/Kram

Röd m svart ridge:
Lycka till!
Jag har gjort samma operation och jag kan hoppa i djupsnön igen!

Carro:
Röd m svart ridge (vem du än är) TACK för att du delade med dig av infon. Det känns gott att höra om andra lyckade operationer och ger en möjlighet att se framåt!

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post104

2010-01-21 Förlåt, men jag har så sällan lust att skriva...

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:16:01
Jag tycker att en blogg inte nödvändigtvis behöver uppdateras varje dag utan när det faktiskt finns något att skriva. Jag är nere i en negativ period känner jag, för något kul att skriva finner jag inte...
För tillfället är tex tema Virre inte varken bättre eller sämre, egentligen står vi på samma ruta som i somras när han först blev halt. Vi har fått ner knölen i storlek även om vi inte fått bort den. Det som är kvar är nog ärrvävnad och försvinner det är det helt upp till Virres kropp att sköta det.

Han kan springa på löpbandet (och gör det gärna) utan att bli halt. Självklart låter jag inte honom trava i all evighet utan vi håller på i kanske 10 minuter inkluderat skritt i början och i slutet. Men så var det det där med att låta honom vara lös lite då och då för att låta honom belasta sig i vardagen... Virre är som Virre är, blir han släppt så MÅSTE man springa ärevarv, är man lös så MÅSTE man hoppa känguru framför näsan på Pascha "bara för att", är man lös MÅSTE man hoppa sidledes över snövallar för att det är så jäkla kuuuuuuuuuuul. Det spelar ingen roll om han varit kopplad i 4 veckor eller i 4 minuter, det är samma lycka varje gång. Men ni som känner oss, ni vet att det ju är så vi känner Virre. Hade han inte gjort såhär så hade det inte varit Viruz.

I alla fall, han går på rimadyl 2 ggr per dag och har gjort det sedan ca 1 månad. Ser inte större skillnad men jag och veterinären var överens om att han ska fortsätta gå på det en längre period för att inte riskera något om vi slutar med den just nu. Även om vi inte SER att den hjälper så kanske den gör något bra i alla fall... Den 9:e februari så ska Virre in på titthålsoperation. Egentligen förväntar vi oss inte att hitta något, men jag ÖNSKAR SÅ INNERLIGT att det är så enkelt att de hittar ett slitet eller uttänjt korsband. Att det inte är av, det vet vi, det hade ju synts tydligt i rörelserna, men om det "bara" är skadat så kan det ju vara så att Virre är en jävel på att dölja det...
Om, alltså OOMMM, det är korsbandet så fortsätter man med en större operation som kallas TPLO. Länk till en bra artikel HÄR. I så fall har han stora chanser att faktiskt bli bra igen.
Om det inte är korsbandet och man inte heller hittar något annat, ja då vet jag inte vad vi gör. Hur lång tid ska jag sätta som gräns att gå med Virre såhär? Han mår absolut inte bra mentalt av att "vara" på det här sättet, och jag tänker inte släppa honom vind för våg så att han får ont varje dag. Hur mycket rehab är man villig att ge sin hund? Ja, med ett mål kan jag säga HUR MYCKET SOM HELST. Men utan mål är det svårt. Som sagt, var går gränsen...?

Jag hoppas att alla ni som läser detta, vare sig ni känner oss eller inte, håller tummarna för några kloka svar den 9:e februari. Då står i alla fall världen stilla för mig...

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post102

2009-11-22 Lasermannen, eller jag menar LAZER-VIRUZ

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:14:30

Idag var Virre och jag på laserbehandling för andra gången. Vi besökte för första gången Haninge Hundhälsa (f.d. Hundkuranten) som är vår sjukgymnast Anna Holmgrens "skötebarn". Hon startade upp allting tillsammans med min ekonomitjej Eva Bergfast.
Vilket fint ställe! Fin och lugn inredning, välkomnande, 2 stora pooler för rehab och friskvård och så lokaler för utbildning och rum för behandling. Jättefint. www.haningehundhalsa.se

Första laserbehandlingen var på Södra Djursjukhuset, i samma korridor där Virre befann sig efter operation. Han var INTE speciellt glad över det utan för första gången såg jag en något stressad och obekväm kille. Detta var som bortblåst nu när vi var i Haninge. Tjoho, här är jag - skrek hans kropp när vi kom in. Han blev lite utskälld av en stor Labradorhane men svarade inte upp, duuuuktig kille. Han hittade en liten Collietös (tror jag då hon var både näpen och inte så stor). I alla fall fick vi gå förbi en av poolerna för att komma till rummet vi skulle vara i. Virre var nyfiken och ville kolla över kanten till poolen men jag hade ingen större lust att hämta tillbaka honom blöt så vi gick bara förbi.
Vi väntade på Anna och de 7 eleverna till henne som skulle kolla. Snacka om att Virre blev glad över att få vara mittpunkten, alla var ju där för HANS SKULL !!! På vanlig Virre-manér så hälsade han på alla och fick klapp och kel tills vi sa att vi faktiskt hade ett ärende... Upp med honom på en tjock och stabil madrass och så jag och Anna på varsin ände. Virre låg på högersidan så att hans skadade knä var nederst och knölen fri när man böjde bort det andra benet.
Medan Anna arbetade med Virres knöl och lasern så svarade hon på elevernas frågor om själva behandlingen och jag svarade på lite frågor om Virre och hans skada, hur den uppkommit och vad jag har gjort i rehab-syfte. De hade alla fått se bilden "agilitygungan" som Lisa Bång tagit på Virre på Gotland. Där är vi tämligen säkra på att det är starten på eländet (bild 6:e oktober i bloggen).
Flera gånger fick jag hålla emot honom, för han ville absolut lägga sig på rygg. Han är ju för jäkla söt, mitt Viruzzz.
En av eleverna tog min systemkamera och fotade lite, TACK Lotta Skoog !!! Det är alltid kul och givande att faktiskt fota vad man håller på med. Det är också lättare att komma ihåg om man har bilder att fräscha upp minnet med. Foton kommer här nedan från vårt lilla äventyr idag.
Virre har börjat gå jättefint på löpbandet förresten. Han är numera helt lös (har varit kopplad för att känna mig säker på att han inte bara hoppar av. Kopplet har givit honom ett tecken på att bara göra som jag säger haha). Han både travar lätt och går lugnt och säkert. Han kliver dessutom numera på när jag sätter på strömbrytaren. Jag tror att han inser att om han ska få springa lite så är det faktiskt maskinen som gäller.

Gu' vad jag älskar mitt Viruzzzz

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post100

2009-11-04 Virre fortsättning !

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:12:04

Evy frågade om proverna/biopsierna. Ja, dessa prover var rena och visade INTE på någon cancer. Så himla skönt !!!

Såret efter operationen har läkt fint och han är inte längre skeptisk om man petar i området. Han var lite osäker på det när det fortfarande var sårigt, tyckte det var obehagligt. Men som sagt, när vi tog stygnen så sa han inte flasklock så...
Den 17:e november ska jag träffa en ny, mer erfaren, sjukgymnast på samma ställe som förut: Södra Djursjukhuset. Virre ska få behandling med laser och jag kommer vilja gå igenom hans rehab mer ingående. Inte bara själva lasern.
Han har tappat massor av muskler vilket såklart inte är bra (även Pascha har tappat muskler i och med Virres skada för han springer inte utan Virus utan lunkar bara på i sakta mak). Jag har kommit på att då det är OMÖJLIGT att få Virre att gå lugnt och sakta på promenad UTAN några explosiva ryck och kast så ska han få gå på motionsband. Tråkigt och monotont men bra tror jag. Sagt och gjort, jag lånade pengar av modern (japp, fattig som en råtta är jag efter denna månads alla räkningar) och vi köpte ett begagnat motionsband av en kvinna på söder. Hon hade faktiskt också haft hundar som nyttjat den haha. Bilder på Virres premiär kommer här:

Här står Virre stilla på det ej uppstartade bandet. Jag försökte faktiskt klicka in honom att stå på det igår, vilket gick bra.

Så här ser det ut när han går på bandet. Jag har honom lös i början och håller i, när han är "varm i kläderna" kan han nog sättas i sele eller nåt. Det finns en säkerhetsspärr att sätta i kläderna/pälsen, så om han plötsligt stannar så rycks säkerhetsdosan bort och bandet stannar.

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post99

2009-10-15 Halloj i stugorna

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:10:44

Igår var det en riktigt trevlig dag, och lite av en nytto-dag.

Jobb som vanligt, började med att köra till jobbet i mindre snöstorm men det gick snabbt över och inget syntes sedan på backen...
Efter jobbet tog jag mig i kragen och drog till Södertappen och lämnade blod. Jag hade ju "karens" efter att jag tatuerat mig i Australien och efter det har jag inte haft ro att åka iväg. Det har inte känts aktuellt helt enkelt. Men nu kändes det som att tiden var inne haha. Tappningen tog 5min 50sek, relativt fort kändes det som.

Efter detta åkte jag till modern och köpte med mig 2 avokadosallader. Gott och ett riktigt gott bröd att doppa i vitlöksdressing. Tur man är singel hehe. Man kan säga att vi firade mammas 5 årsdag, hon slutade röka 6 oktober för 5 år sedan.

Sedan var det dags att klippa stygn på Virre. Han är ju så snäll så det liknar ingen sort. Låg i soffan medan mamma kliade honom bakom örat. Ibland viftade han till med det fria benet men inte mer. Det var 4 rejäla stygn lagda lite korsvis. Vi hittade även ett liiiiiitet stygn av plasttråd som var lite pilligare att klippa bort men med en gnu's envishet så fixade vi det också. Snyggt och prydligt.

Idag hade jag telefontid med veterinären. Jag delade med mig av info som jag fått via mail av en Tervuppfödare (hon läste bloggen) vars ena tik håller på att rehabiliteras efter en knäskada. Den liknar Virres med knölen och så, så nu ska min veterinär kontakta hennes veterinär för att få lite input och ev. tips för hur vi går vidare. Det verkar som att detta inte är speciellt vanligt, inte ens för en ortoped. Ett STORT TACK till Elisabeth för att du delade med dig. Jag är så tacksam över gesten så du anar inte.

Härom dagen hade Virre lite kräkningar som irriterade. Han har fått Canikur och lite specialmat och han svarade fort på det. Förmodligen var det medicinerna (starkt med bl.a. Metacam) som störde mag-floran för mycket, plus stressen över att inte få springa som han vill under en längre period.
I alla fall så har jag sovit på soffan i och med det. Ville vara nära till hands om han spydde igen. Normalt sover grabbarna i sovrummet men då jag har en alldeles för hög säng för Virre att hoppa upp i med knät, så sover de i vardagsrummet. Madde kommenterade "-skulle inte förvåna mig om Virre låtsaskräktes lite då och då BARA för att du ska fortsätta sova på soffan hos honom". Haha, det skulle inte förvåna mig heller... Har sovit där i 3 nätter nu men kanske ska sova i min säng inatt... Men det gör inget, soffan är faktiskt väldigt skön att sova i så det så.

Nu är det dags att hämta lite kaffe, ha en toppendag allihop !!!!

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post98

2009-10-06 Snabb update om Virres ben, så inte folk tror att det fortfarande är sämre...

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:09:02

I fredags ringde jag till Södra djursjukhuset på morgonen, det kändes inte bra med öppningen i såret för det blev bara större och större. Lukten hade nästan försvunnit, tack och lov, men ändå...
Åkte på eftermiddagen in som "akut-patient" eftersom det inte fanns några lediga tider för ordinarie besök. När vi dök upp så var vi först av 4-5 akuta fall så vi kom in först, bara kanske 20 minuter efter vi klev in genom dörren.
Veterinären (som när hon kom in sa "Jaså det är du som är Viruz, dig har man ju hört talas om) konstaterade direkt att det behövdes sys om så hon tog mitt lilla gryn och försvann.
Efter lite drygt en timme hade de dels skurit nya sårkanter och så sytt ihop honom igen. Men STORA härliga stygn som inte kommer lossna i första taget. Jättesnyggt, det blev kors-stygn denna gång.

Idag mår Virre jättebra igen. Såret är fint som tusan, ingen lukt finns kvar och som mamma sa med tårar i ögonen igår: han åt upp hela sin lunch. Virre fick nämligen för sig att det var farligt att äta mat, vi trooooor att det fallit sig så att när han sträckt ner huvudet i matskålen så gjorde det ont i det infekterade såret, vilket förmodligen i hans hjärna blev -det gör ont att äta mat-. Men nu äter han med stor aptit, både lunch och middag. Han små-åt även sina torrkulor igår kväll och då och då kom han till mig och såg sådär busig ut som han gärna gör när han äter kulor på kvällarna.

Svullnaden har gått ner så nu är det bara den "vanliga" knölen kvar. Det såg så förbaskat stort ut i slutet på förra veckan i och med att det även var svullet i såret. Men nu är det så snyggt så. Nästa steg är att få klart för oss hur tusan vi får ner ledkapseln till normal storlek igen...

En ny bekant till mig, Yvonna från Danmark hade en idé direkt jag berättade om Virres hälta, att om han är en hund som ofta halkar av tex balansen med ett ben, när han stannar, så kanske han har skrapat/stött i knät just i det momentet. Tillräckligt många gånger kan ju faktiskt ha varit "droppen" för hans högerknä... Hon har tipsat mig om en chiropraktor också men jag har ingen möjlighet att dra iväg till Skåne för det. För mycket pengar för den resan just nu...
Men ! Igår kväll kom jag att tänka på Lisas & Svantes agilitybild på Virre från Gotland. Det är taget bara 2 veckor innan han började halta för första gången. Titta vart hans högerben är någonstans. Kan detta ha varit början? Visst tusan kan detta ha gjort ont på honom, skrapa in benet längs med gungbrädan... Han haltade inte efter detta men ni som känner Virre vet att riktig smärta inte visar sig på honom, bara mesig smärta som att kröka ett hårstrå eller nypa honom i skinnet eller "hytta med näven". Men gör det ont på riktigt, då kniper han käft och visar inget. Han hänt fler än 1 gång...

Som sagt, kolla denna bild...

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post96

2009-09-30 Virres knä lite sämre, men hoppet finns fortfarande kvar att det blir bra.

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:04:59

Aldrig kan jag få koppla av känns det som. Sitter ofta som på nålar nu för tiden och väntar att något fans'tyg ska hända...

Igår tyckte jag att Virres operations-sår luktade lite illa, jag tvättade rent och såg då att det mellan 2 av stygnen är väldigt öppet, så pass att jag ser ner till vävnaden inuti. Jag blev naturligtvis lite hispig, ringde mamma som med lugn stämma bekräftade min tanke att det vore bra att åka till vetten. Tog dessutom kort (lite äckligt...) och skickade till mamsen så att hon såg vad jag pratade om.
I morse luktade det också illa, och jag får ju sånt på hjärnan lite så nu tyckte jag att det nästan STANK i hela lägenheten. Gisses, han håller på att ruttnar.... Tänk om de behöver öppna hela såret och rensa, stackars krake...!

Nåja, åkte till Farsta veterinären (för långt för att sitta och åka i rusningstrafik akut till Kungens Kurva där han opererades). Vi kom dit 5 minuter innan de öppnade, utanför fanns redan ett par kvinnor med en labbe-hane. Han fick en chock när han såg Virre med tratt, haha. Skällde som en galning på detta "ufo" =). Virre förstod nog inte att det var till honom=)
När sköterskan väl öppnade dörren så sa jag -Labben in först va?
Det tyckte inte Virre, försten in vinner så han sprängde sig förbi sköterskan i dörröppningen (fortfarande med tratt) och så in, jag efter i koplet som en vante.
Veterinären var inte på plats ännu utan började en halvtimme senare. Men sköterskan kollade och sa att han nog behövde antibiotica och rengöring. Hålet var det ingen fara med, kom naturligt i och med svullnaden och bara den lägger sig så går såret ihop igen.
Hon skulle be veterinären kolla honom när hon dök upp, men vi kunde ju vänta i bilen så länge. Hon frågade namnet och när jag sa Virus så kunde hon inte låta bli att fråga "visst är det du som är kompis med Johanna?". Hon hade jobbat med Johanna inne på Roslagstull (Veterinärerna på TV4) och kände igen mig men var lite osäker. Men namnet Virus glömmer INGEN =)

Vetten fick tid för oss vid 9 ungefär, hon tittade och då tyckte faktiskt Virre lite synd om sig själv så han var lite bångstyrig med benen och gnällde när hon petade. Hon slutade då men jag berättade att jag tvättat det utan problem så han nog bara lite nördig just nu.
Hon tog ett bakterieprov (då var Virre tyst som en mus) som hon väl får svar på imorrn kanske, då vet vi om han fått rätt antibiotica. Sedan följde vi med en sköterska för att duscha. Jag ska duscha hans knä 5 minuter morgon och kväll i stället för att badda rent med bomull eller kompress. Dusch-strålen får inte vara för hård men ändå lagom så att det masserar lite samtidigt som det spolar rent. Kommer det in vatten i såret gör det inget.

Under hela tiden har Virre ett leende på läpparna (nåja, inte bildligt talat men ni förstår) och svansen går. Han är bara så lycklig och NAIV hela tiden. Spränger sig fram med tratten runt huvudet och bryr sig inte om ifall det tar stopp eller om någon (hund, katt, möbel, jag...) kommer ivägen. Tar det stopp så tar man helt enkelt bara mer sats så går det nog =) =) =). Har aldrig sett en hund som inte bryr sig om tratten såhär.

Åkte till Apoteket och hämtade ut medicinen och gav honom direkt. Han ska få Vetrimoxin, 1,5 tablett morgon och kväll. Lämnade sedan boyzen hos modern och åkte till jobbet, jag var på jobbet...... strax efter 10. Nu är jag sådär slut i huvudet igen, det tar på krafterna.

Mamma, TACK för att du orkar med mina oroade samtal och tack för att du finns över huvud taget !!!!
Madde, stort tack till dig med för att du orkar lyssna när jag hela tiden beklagar mig. Guld-tjejen !

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post95

2009-09-02 Viruzet's trassliga lår...

Viruz korsbandPosted by Callencos Sun, September 26, 2010 19:03:58

Ikväll hade vi återbesök hos sjukgymnasten. Det blev både positiva och negativa svar…

Han är mycket bättre i frambensmusklerna som jag har masserat. Han är även rörligare i bakbenen som jag stretchat vilket ju är bra. Han ömmar inte lika mycket när hon, veterinären, sträcker på honom. Hon tar ju i lite mer än vad jag vågar göra.

Däremot så har han tappat muskler. I och för sig helt normalt då han ju inte har sprungit något på flera veckor, men han har tappat mer på höger än på vänster (det är höger som är problemet). Han är 2 cm mindre runt låret på höger sida jämfört med vänster. Detta är såklart inte bra. Däremot så går och springer han JÄTTE-fint säger hon. Hon har sällan sett så lätta och jämna rörelser ens på en frisk hund
Vi har nu bokat in en tid om knappt 2 veckor hos en ortoped bara för att kolla att det inte är någon hård-del som vi missar. Sjukgymnasten/Fysioterapeuten är ju specialist på mjuk-delarna. Ev. tar vi då även en röntgen.

Jag ska låta Virus sakta men säkert återgå till sitt normala, han ska få springa lös men inte med andra hundar. Ingen agility ännu... Hon sa att ”det gör inget om han blir lite halt nu igen, men missförstå mig rätt. För ortopedens skull är det lättare OM han skulle vara halt även om vi såklart önskar att han inte blir det”. Jag förstår vad hon menar men hoppas såklart att han INTE blir halt av att få vara lite lös på promenaderna. Jag ska fortsätta med massagen och stretchingen också.

Virre fick lite el-behandling också och blev rakad på 2 områden på lår/midja. Hon plockade med sig några ”spännband” för att ha om han vägrade jobba med oss vilket tydligen är vanligt, men se Virre är ju bäst så han låg helt still och bara titta på när hans muskel i låret jobbade i impulser fast han låg stilla.

Vid ett tillfälle, innan elen, så höll veterinären Virre runt halsen och tittade honom i ögonen och sa ”du är definitivt den absolut trevligaste grönis jag någonsin träffat”. Till svar fick hon en jätte-kyss rätt i ansiktet. Han går lös inne på rummet och följer hennes jobb, allt från stretchingen till vad hon skriver på datorn eller noterar i sitt häfte. Han är mycket nyfiken, som vanligt, och det charmar ju.

Så, detta verkar bli en långvarig historia. Det är MYCKET enklare med en skadad trampdyna eller klo…

  • Comments(0)//blog.callencos.se/#post93